Älskade favoriter
Idag är det på dagen exakt 10 år sedan som jag blev ett Mimikry-fan. Aldrig hade jag trott att de skulle ha en sån viktig del i mitt liv under en sån lång tid. Men med åren har de växt i min värld till att bli så mycket mer än "bara" ett band vars musik jag lyssnar på. De är de som jag alltid vänt mig till när allt annat rasar runt omkring för att ge mig lugn. Det var de som fanns hos mig och fick mig att stå ut i gymnasiet när jag brukade beskriva min tillvaro som en svart labyrint där alla vägar man hittade ut sa självmord. Då fanns Mimikry med sin musik där efter lyssnat på några låtar fick de mig genast att må bättre. De fanns med mig som att orka ta mig igenom perioden efter att Bettan dog. Deras musik är de som jag alltid kunnat lita på. Och de svackor när jag inte funnit denna tröst i deras musik har jag vetat att det varit riktigt illa för de har alltid kunnat vara ljuspunkten i mitt liv. Och eftersom de har haft denna effekt på mitt liv har det också blivit att det är så mycket mer än rent musikaliskt som gör att de kommer att vara nummer ett för mig.
För oftast hur illa allt känns så vet jag att jag kan få ett leende att sprida sig över mitt ansikte bara jag ser en bild på dem, hör någon av deras låtar, tittar på någon av deras dvd:er eller kanske bara av att tänka på ett speciellt minne med dem.
Så det känns härligt att få haft dem i mitt liv i 10 år, nu kör vi på 10 år till... Minst!
