En autografsamlares värld

Skickade precis iväg en hög med autografförfrågningar =) Nämligen dessa:

Billy Boyd
Brunskill Management Ltd.
Suite 8a
169 Queen's Gate
London SW7 5HE
UK

Jude Ciccolella
McKeon-Myones Management
3500 Olive Avenue
Suite 770
Burbank, CA 91505
USA

Daniel Dae Kim
"Lost"
Grass Skirt Productions
510 18th Avenue
Honolulu, HI 96816-4442
USA

Tom Hollander
Independent Talent Group Ltd.
Oxford House
76 Oxford Street
London W1D 1BS
UK

Angela Kinsey
Forster - Delaney Management
12533 Woodgreen Street
Los Angeles, CA 90066
USA

Roger Lloyd Pack
PFD
Drury House
34-43 Russell Street
London WC2B 5HA
UK

Mary Lynn Rajskub
Endeavor Agency
9601 Wilshire Blvd.
3rd Floor
Beverly Hills, CA 90212
USA

Paul Lieberstein
3 Arts Entertainment
9460 Wilshire Blvd.
7th Floor
Beverly Hills, CA 90212
USA

Hugh Mitchell
Curtis Brown Group Ltd.
Haymarket House
5th Floor
28-29 Haymarket
London SW1Y 4SP
UK

Harold Perrineau
Agency for the Performing Arts L.A.
405 S Beverly Drive
Beverly Hills, CA 90212-4425
USA

Kiran Shah
Willow Personal Management
151 Main Street
Yaxley
Peterborough PE7 3LD
UK

Eric Sykes
c/o Norma Farnes Management
9 Orme Court
London W2 4RL
UK

Eric Szmanda
"CSI: Crime Scene Investigation"
CBS Television City
7800 Beverly Blvd., Room 18
Los Angeles, CA 90036
USA

Zoe Wanamaker
Conway Van Gelder Ltd.
18-21 Jermyn Street
London SW1 6HP
UK

Rainn Wilson
3 Arts Entertainment
9460 Wilshire Blvd.
7th Floor
Beverly Hills, CA 90212
USA

att åka på översta fotsteget då?
Haha, såg det från det tåget som jag åkte hem från stugan för ett tag sedan så när man väl blev avsläppt så gick jag direkt fram & tog kort på detta för tyckte det var så kul. Folk runt omkring tyckte säkert att man var totalt galen. Men några vände sig om för att se vad det var jag tog kort på & skrattade åt det så jag gjorde dem uppmärksamma på det iaf =)

1. När din dotter går i lågstadiet och vill veta hur hon ska säga nej till en pojke som frågat chans på henne:

"Jag har hört dem alla: 'jag vill bara vara vänner', 'jag tycker vi ska träffa andra', 'jag inte tala engelska', 'jag är gift med havet', 'jag vill inte döda dig, men jag kommer att göra det'... Och om det ändå inte fungerar, säg bara: 'jag är inte lesbisk, men jag kan lära mig'."

2. När din dotter är avundsjuk på klassens populäraste tjej:

"Jag kan inte föreställa mig någon som är lättare att tycka om än du ... men tydligen är den här tjejen det. Så mitt råd är att kopiera henne in i minsta detalj."

3. När din son vill lära sig allt du vet om kvinnor:

"Kvinnor är som ... öh, som kylskåp! De är ungefär en och en halv meter höga och väger 100 kilo och de kan göra is och ... öh, en kvinna är egentligen mer som en öl. De luktar gott, de ser bra ut, du skulle sälja din egen mor för att få tag på en. Men det räcker aldrig med en. Man vill alltid dricka en kvinna till!"

4. När dina barn inte vill bli lämnade utan barnvakt:

"Men har ni inte sett 'Ensam hemma'? Om några tjuvar försöker bryta sig in blir det ju hur tokroligt som helst!"

5. När familjens hund har sprungit bort och ditt barn är otröstligt:

"Det hjälper inte att gråta. Så antingen sitter du här och tycker synd om dig själv, och äter hundmatsburk efter hundmatsburk tills dina tårar luktar tillräckligt mycket hundmat för att hunden ska komma springande, ELLER så går du ut och letar efter den."

6. När din son ska börja mellanstadiet och behöver lära sig skolgårdens oskrivna lagar:

"Det här är de regler som gör pojkar till män: Vela inte. Gör alltid narr av dem som inte är som du. Och säg aldrig något förrän du är säker på att alla andra tycker som du."

7. När du ska visa dina barn hur man ber aftonbön:

"Käre Herre. Gudarna har varit goda mot mig. Jag offrar denna mjölk och dessa kakor till er. Om ni vill att JAG ska äta upp dem istället, ge mig inget tecken över huvud taget. (paus) Ske din vilja."

Sen fanns det även lite mer allmänna Homer-visdomsord:

"Barn, barn. Jag kommer inte att dö. Det händer bara onda människor."

"Barn, ni gjorde så gott ni kunde, och ni misslyckades kapitalt. Läxan är att aldrig försöka."

"Öl är bara till för vuxna. Och ungar med falskleg."

"Om något är jobbigt är det förmodligen inte värt besväret."

"Lova att sätta mig på hem när jag blir gammal. Man blir behandlad som ett spädbarn, men man är gammal nog att uppskatta det."

"Vampyrer är bara på låtsas. Precis som älvor, småtomtar och eskimåer."

"Det spelar ingen roll om du är bra på något, det finns alltid en miljon människor som är bättre än du."

"Allt går inte att köpa för pengar. Dinosaurier, till exempel."

Haha, så bra. Lovar att jag säkerligen kommer bli en kvinnlig motsvarighet till honom när jag blir förälder =)

Nu går jag allt & lägger mig så man med lite tur kanske är pigg tills imorgon. Måste till skolan en vända & hämta en bok & logga in på datorerna så min datoridentitet är fixad & se så att jag är tillagd på It´s learning. tyvärr blir det inte någon IMER för mig. Kommer ju att gå jämt i skolan på mitt program så det sket sig =( På de två första delkurserna skulle jag kunna gå på typ fem föreläsningar & vid två tillfällen skulle jag kunna medverka typ en timme. Funkar inte riktigt tyvärr...

Men sängen nästa för mig.
God natt

För några månader sedan (innan jag blev helt beroende av att skriva skitsaker här) var jag helt fast på att hålla på & köra fluffrace med min lilla fluffgris på facebook. Någon som totalt har fallit i dvala men nu börjar det vakna till liv igen. Det är ju verkligen helt galet det där att ha en gris på internet som man matar, klappar & ställer upp i tävlingar med. Det är verkligen en galen värld... Haha

Publicerade för någon dag sedan en text som jag hade skrivit som en examinationsuppgift till en kurs jag har läst & nu tyckte jag det var på tiden att jag även publicerade den andra uppgiften jag skrev om en förening som vi besökte när vi var i Brasilien =)

Det är ofta som man hör att för att verkligen kunna förstå en sak eller en känsla måste man själv ha upplevt samma sak. Ett uppvaknande till följd av en sådan upplevelse fick jag en varm januaridag för nästan exakt tre år sedan.

I stora delar av mitt liv har jag setts som annorlunda och lite konstig från personer i min omgivning i den så ofta skyddande verkligheten där jag har växt upp, där skatten är lägre och friheten är större men någon empati, medmänsklighet eller förståelse för andra människor är det sällan man stöter på. Trots att människor runt omkring mig har sett mig som annorlunda har mitt sätt att utmärka mig varit baserad på saker som jag har kunnat gömma eller plocka bort om det var så att jag ville det. Men denna januaridag då jag tillsammans med ett stort gäng underbara människor och klasskamrater vandrade på gatorna i Alagado, en förort till Salvador i Brasilien, mellan husen som fortfarande förvånar mig att de höll eftersom de var byggda av tunna spånplattor fick vi nog alla vårt uppvaknande i hur det är att utmärka sig på ett sätt som man inte kunde göra något åt, nämligen ens hudfärg.

Alagado är Salvadors första förort som dels består av människor vars släktingar som levde ett fattigt liv på landsbygden och valde därför att flytta in till staden i hopp om att kunna förbättra sina liv genom att få ett arbete i staden som de kunde försörja sig och sin familj på eller så är det personer som är ättlingar till de personer som kom till Brasilien som slavar, eftersom Salvador var en av de städerna som européerna skötte slavhandeln i Brasilien.  Men det blev inte som dessa människor hade tänkt sig med ett bättre liv i staden istället blev de marginaliserade i en förort där kommunen väljer att inte göra några satsningar överhuvudtaget, det finns inga fritidsaktiviteter för ungdomarna, skolan är inte så speciellt bra eftersom det nästan inte görs några satsningar på den, lärarna är ofta outbildade och har en väldigt låg lön och väljer därför ofta att utebli från sitt arbete, arbetslösheten är hög och ett dåligt hälsoläge. På grund av detta finns det oftast tre valbara möjligheter för ungdomarna i sitt liv och dessa är droger, kriminalitet eller prostitution.

Brasilien är byggt på ett väldigt rasistiskt samhälle där i stort sett allt går ut på att inte klassas som svart och därför råder en stor segregation och de vita vill inte ens beblanda sig med de svarta. Av denna anledning måste vi i vår klass vara en väldigt ovanlig syn på Alagados gator. För där mellan de husen kom vi ett gäng på 18 personer som i deras ögon var väldigt vita även om en del i vår klass inte alls skulle ha klassas som vita i Sverige. Detta ledde till att ryktet om vår närvaro spred sig väldigt snabbt och desto längre vi hade gått desto fler människor var det som kom ut och ställde sig på gatan för att titta, kommentera och peka på oss. Vilket ledde till att vi började så smått känna oss som aliens och tonerna av Stings låt Englishman in New York började sakta men säkert sprida sig bland oss. Samtidigt som vi fick en känsla av om i alla fall för en kort stund, hur det är att tillhöra en minoritet, utmärka sig och ses som annorlunda på grund av ens hudfärg. Tillslut fick vi syn på ett hus som var väldigt färgglatt och därför lyste det verkligen upp hela kvarteret. Detta hus var vårt mål med vår vandring nämligen lokalerna där kulturföreningen Bagunςaςo håller till.

Kulturföreningen Bagunςaςo bildas

Kulturgruppen Bagunςaςo bildades 1991 av ungdomarna i Alagado för att de ville ha ett alternativ till något att göra på sin fritid och samtidigt komma bort från drogerna, kriminaliteten och/eller prostitutionen som annars så ofta hade varit deras utväg. Det som dessa ungdomar gjorde var att de bildade ett trumband för att försökta härma ett annat trumband som hade bildats av ungdomar i ungefär samma sits i en annan stad. Eftersom man inte hade några pengar eller tillgångar till riktiga trummor spelade man på skrot och annat som man hittade och kunde göra instrument av. Ungdomarna började öva så de kunde spela som en grupp så det lät bra och med tiden när de började bli bättre började de att uppträda på olika evenemang som anordnades i deras närområde. Genom att göra detta ledde det till att de lyckades nå ut till och inspirera andra ungdomar i deras närområde och fick dem att också gå tillsammans i ett gäng och starta likadana trumgrupper. Detta ledde i sin tur till att med tiden då det uppstod fler och fler grupper insåg de att det var bättre om de gick samman och bildade en förening. Så alla trumgrupper som hade uppstått i Alagado gick samman och bildade kulturföreningen Bagunςaςo.

Kampen för en egen lokal

När de hade gått samman och tillsammans bildat Bagunςaςo upptäckte de att de var tvungna att organisera om sin struktur och arbete så att några personer kunde hålla i organiseringen för alla trumgrupperna istället för att en eller några ur varje grupp skulle göra detta. För att på lättaste sättet kunna sköta organiseringen på ett centralt plan kom de fram till att de varr tvunga att ha en lokal som var deras egen där arbetet kunde utgå från och alla grupperna hade någon plats att repa. Deras tanke på den perfekta lokalen var att de skulle få lov att ta över det gamla övergivna dagiset som numera var ett tillhåll för drogförsäljning och prostitution. Fast beslutna om att de var tvungna att ha sin egen lokal och att denna lokal skulle vara den gamla dagiset vände de sig till kommunen och bad dem om tillåtelse att få lov att ta över den lokalen och göra till sin egna. Men kommunen var inte så positiv till Bagunςaςos planer utan sa nej gång på gång med motiveringen att man inte litade på en organisation där ungdomarna själva tog ansvaret för dess verksamhet eftersom det inte kunde sluta på ett annat sätt än i totalt kaos. Detta var inte första gången som Bagunςaςo stötte på denna åsikt utan det hade de hört redan från början och det var från dessa kommentarer som de tog sitt namn eftersom Bagunςaςo betyder just det stora kaoset. Men Bagunςaςo hade siktet inställt på att få sin lokal så de var inte de som gav sig i första taget vilket ledde till att i april 2001 tågade 150 ungdomar in i det nerlagda dagisets lokaler och ockuperade stället och vägrade gå därifrån förrän de hade fått rätten till lokalen. Tillslut märkte kommunen att dessa ungdomar inte skulle ge upp förrän de shade gett dem rätten till lokalen som de ockuperade så de såg ingen annan utväg än att ge dem lokalen. Bagunςaςo hade nu äntligen fått sin egen lokal och sakta men säkert började de att förvandla den till den färgglada byggnaden som mötte oss när vi kan gående denna januaridag 2005.

Vid denna tidpunkt skedde det mer förändringar inom organisationen än att de nu hade fått sin lokal. För innan detta hade det varit vuxna både lokalt från Alagado och från internationella organisationer arbetat för att hjälpa till att bygga upp organisationen, organisera arbetet eller allt annat som kan tänkas behövas göras när en organisation håller på att byggas upp. Nu när de hade sin egen lokal kändes det mer som på riktigt och de nu kunde göra så mycket mer arbete utan att det skulle behövas lägga ner så mycket kraft och arbete på allt som innan eftersom man inte behövde kontakta människor på många olika ställen eftersom alla nu höll till på ett ställe istället för flera olika. För att det verkligen skulle kunna kännas på riktigt ville de att organisationen skulle bygga på deras eget arbete och vara deras eget verk och ingen annans därför tog de helt över arbetet för att få organisationen att fungera. Vilket de också lyckades med för nu har de blivit en organisation som sysselsätter över 500 ungdomar i åldrarna 14-26 år. I och med att de själva tog över att leda organisationen fick det en ny betydelse eftersom nu var det verkligen deras egen organisation som styrdes och utvecklades i den riktning som de själva ville att den skulle göra.

Så mycket mer än en bara en kulturförening...

En gång på en föreläsning i skolan hemma i Malmö hade vi diskussionen om hur man valde att definiera sig själv, vad det var för olika stämplar som man själv valde att sätta på sig själv att detta, det är jag. Vi pratade om att det var oftare att man tog till det lokala när man skulle identifiera sig t.ex. att man ansåg sig själv vara skåning före att man ansåg sig vara svensk. Jag däremot skulle vilja säga att det kommer en mängd olika saker som jag skulle identifiera mig själv som innan jag skulle säga att jag är en skåning.  Det som skulle ligga i topp för mig skulle verkligen vara trallpunkare för den musiken har betytt så extremt mycket för mig och gjort mig till den människa som jag är idag. På samma sätt om inte i ännu stor utsträckning vet jag att musiken och Bagunςaςo har hjälpt dessa ungdomar att hitta sig själva men framförallt hitta en stolthet hos dem själva över vilka de är. Kanske är det för snävt att säga att det "bara" är själva ungdomarna i organisationen som de hjälpt utan jag skulle vilja säga att de har hjälpt alla de andra människorna som bor i Alagado. Anledningen till att jag anser detta är att i början mötte dessa trumgrupper mycket motstånd bland invånarna som inte ville ta dem på allvar eftersom de tillverkade sina trummor själva av skrot som de hittade. Och när de sen väl spelade så ansågs de bara vara störande. Men tiden gick och ungdomarna gav sig inte utan fortsatte att spela på sitt skrot och tillslut vann de över invånarna som började se detta som något positivt. Anledningen till att de lyckades att vinna över invånarna till sin sida var att de insåg att deras arbete infattar så mycket mer än "bara" gett ungdomarna en sysselsättning och en meningsfull fritid genom att de får vara en del av en trumgrupp och lära sig spela tillsammans, sjunga och skriva låtar. Utan de har gett dem en stolthet, en stolthet över vem de är och var de kommer från genom sin historia. För en stor del av Bagunςaςos arbete går ut på att lära ungdomarna att inte gå på de fördomar som finns om dem i samhället och istället lära dem om sina rättigheter, ger dem ett miljötänkande eftersom allt som de tillverkar sina instrument av måste vara något som har återanvänts, de pratar feminism med dem, både med killar och tjejer tillsammans i grupp men även var för sig. Av den anledningen att det är många politiker som vill skylla fattigdomen i Brasilien på de svarta kvinnorna som de inte anser vet bättre och kan inte skydda sig och därför får många barn. Detta för att nämna några saker som Bagunςaςo gör.

För att få vara med i en trumgrupp så har ungdomarna en del krav på sig. Detta eftersom anledningen till att det starta Bagunςaςo från början var att ungdomarna ville ha en annan utväg bort från det som annars var ens tre valmöjligheter; kriminalitet, droger eller prostitution. Så för att få lov att vara med i en trumgrupp måste man hålla sig borta från kriminaliteten, drogerna och prostitutionen och dessutom måste man gå i skolan. För att kunna kontrollera att ungdomarna verkligen lever upp till dessa krav gör det att man skapar en kontakt med deras föräldrar. Genom att göra detta leder det till att föräldrarna kommer närmare sina barn och måste ta en större del i sina barns liv. Eftersom invånarna i Alagado är väldigt marginaliserade och har stora problem att själva brottas med ledde det ofta till att det inte var någon som orkade bry sig om barnen och de fick i stor utsträckning sköta sig själva Vilket då ledde till att de struntade i skolan för istället satsa på att tjäna pengar genom kriminalitet, droger och/eller prostitution. Men genom Bagunςaςo byggs åter upp ett band eller en gemenskap upp inom familjen där alla tvingas att ta en aktiv del av varandras liv och vardag.

Förutom att dessa ungdomar får en gemenskap med varandra inom trumgruppen och inom familjen och samtidigt en utbildning eftersom de stannar i skolan kan de få en sak som är mycket mer sällsynt att annars få i Alagado, nämligen en universitetsutbildning. Detta eftersom ett av rummet i Bagunςaςos lokal är ett bibliotek och i detta bibliotek finns det sådana böcker som de kan använda sig av för att läsa sig till en hel universitetsutbildning.

Behövs liknande organisationer i Sverige?

Det känns som om jag har påpekat det ett antal gånger nu men det som verkligen slår en när man är och besöker dessa ungdomar är deras stolthet, en stolthet dels över sig själva och dels över sin organisation. En stolthet som får en att tänka på hur det är hemma i Sverige, hur samma form av organisation hade behövts även här. Sverige är ett rikare land än Brasilien och vi har inte samma extrema klassamhälle som det finns i Brasilien trots det finns det samma utanförskap här som där. Detta eftersom det känns som om det finns en allmän uppfattning om att fritidsaktiviteter måste kosta pengar och därmed lämnas vissa utanför. För att ändra på denna uppfattning behövs det organisationer som Bagunςaςo. För musiken är ett extremt effektivt sätt att samla folk eftersom människor samlas av ett gemensamt intresse och bildar därmed en gemenskap och samtidigt kan man ge barn och ungdomar en meningsfull fritid nu när det ofta är så att man inte har tillgång till en fritidsgård att hänga på. För genom denna organisation får man vänner, en gemenskap, ett intresse och därmed även en meningsfull fritid. Det viktiga är inte att man kan spela utan att man har ett intresse av att tillsammans lära sig det och därför blir alla accepterade. Därför skulle många fler ungdomar runt om i världen behövt ha tillgång till en organisation som Bagunςaςo.

Kändes som om det var länge sen jag uppdaterade detta så det kommer nu =)

Från Scrubs har jag:

Zach Braff, Neil Flynn, Ken Jenkins, John C. McGingley, Shaughn Buchholz, Robert Maschio och Joe Rose

Från Snygg, sexig, singel har jag:
Selma Blair och Cameron Diaz

Från Sex and the City har jag:

Kristin Davis och Sarah Jessica Parker

Från Ugly Betty har jag:
Alan Dale, Eric Maibus och Ashley Jensen

Från Coyote Ugly har jag:
John Goodman och Piper Perabo

Från The Holiday har jag:
Cameron Diaz, Jude Law, Kate Winslet och Eli Wallach

Från Pirates of the Caribbean har jag:
Keira Knightley, Bill Nighy, Geoffrey Rush och Martin Klebba

Från Prison Break har jag:
Wentworth Miller, Sarah Wayne Callies och Peter Stormare

Från Desperate Housewives har jag:
Jesse Metcalfe och Brenda Strong

Eftersom jag kallar min blogg för filmtvmusikautografer så tyckte jag det var spännande att se hur många det var jag hade som hörde till varje kategori enligt min min mening. Så här blev det:

Musik: 4 stycken
TV: 26 stycken
Film: 40 stycken

Sen tyckte jag även det skulle vara lite kul att se hur fördelningen mellan könen var och det blev så här:
Kvinnor: 28 stycken
Män: 41 stycken

Och sen har jag ju massor med AP:s & PP:s men de pallade jag inte ta med =)

Har satt ut massa fat med kaffe under min bokhylla, säng & soffbord nu så nu luktar det även kaffe i denna del av lägenheten =) Känns trevligare än likdoft. Så kanske kan man stänga ena fönstret nu så man slipper frysa så mycket...

eller kanske inte haha. Men heja Shan =)

Anna Belknap
"CSI: NY"
CBS Productions
4024 Radford Avenue
Bldg 7, 2nd Floor
Studio City, CA 91604
USA

Tiana Benjamin
Susan Angel & Kevin Francis Ltd.
1st Floor
12 D'Arblay Street
London W1F 8DU
UK

Kenneth Branagh
c/o Fishmonger Films
Studios Road
Shepperton
Middlesex
TW17 OQD

UK

Predrag Bjelac
Independent Talent Group Ltd.
Oxford House
76 Oxford Street
London W1D 1BS
UK

Jim Broadbent
Conway Van Gelder Ltd.
18-21 Jermyn Street
London SW1 6HP
UK

Robert David Hall
"CSI: Crime Scene Investigation"
CBS Television City
7800 Beverly Blvd., Room 18
Los Angeles, CA 90036
USA

Kim Delaney
The Gersh Agency
232 North Canon Drive
Beverly Hills, CA 90210
USA

Jorja Fox
Framework Entertainment
9057 Nemo Street
Suite C
West Hollywood, CA 90069
USA

Jenna Fischer
Odenkirk Talent Management
650 North Bronson Avenue
Suite B-145
Los Angeles, CA 90004
USA

Diane Farr
United Talent Agency
9560 Wilshire Blvd.
Suite 500
Beverly Hills, CA 90212-2401
USA

Kate Flannery
Origin Talent
4705 Laurel Canyon Blvd.
Suite 306
Studio City, CA 91607
USA

Carmine Giovinazzo
"CSI: NY"
CBS Productions
4024 Radford Avenue
Bldg 7, 2nd Floor
Studio City, CA 91604
USA

Robert Hardy
Chatto & Linnit Ltd.
123a Kings Road
London SW3 4PL
UK

Robert Hoffman
Handprint Entertainment
1100 Glendon Avenue
Suite 1000
Los Angeles, CA 90024
USA

Lucy Hale
Reel Talent Management, Inc.
430 Tuallitan Road
Los Angeles, CA 90049
USA

Lee Ingleby
Conway Van Gelder Ltd.
18-21 Jermyn Street
London SW1 6HP

UK

William Mapother
c/o Lovett Management
1327 Brinkley Avenue
Los Angeles, CA 90049
USA

Lauren Maher
PB Management
6449 W 6th street
Los Angeles, CA 90048
USA

Ian McKellen

Independent Talent Group Ltd.
Oxford House
76 Oxford Street
London W1D 1BS
UK

Terry O'Quinn
"Lost"
Grass Skirt Productions
510 18th Avenue
Honolulu, HI 96816-4442
USA

Jonathan Pryce
Julian Belfrage Associates
Adam House
14 New Burlington Street
London W1S 3BQ
UK

Sela Ward
Management 360
9111 Wilshire Blvd.
Beverly Hills, CA 90210
USA

Kollade genom lite saker i min dator & hittade denna text som jag skrev som en examinationsuppgift till en delkurs när jag läste kursen Rockmusik, ungdom & samhälle (är precis så flummigt som det låter). Och tänkte att den texten kunde ju passa här =)

Dagen då jag... och Mimikry bullrade på Bullret!

Konserten som jag har valt att skriva om utspelade sig en solig och extremt varm dag, närmare bestämt den 4 augusti 2006. Jag har valt att skriva om Mimikrys konsert på Sveriges bästa festival Augustibuller.

Augustibuller är en festival som alltid äger rum den första helgen i augusti i Lindesberg. Detta är en festival som försöker fånga upp den musiken som ofta får stå tillbaka på andra festivaler men fokusen ligger på olika former av punk. Festivalen har arrangerats sedan 1996 och med åren har festivalen växt väldig mycket från att vara en gratisfestival med 100 besökare första året till att i år för första gången bli en tredagarsfestival som kostade 600 kronor och hade 7000 besökare. Majoriteten av besökarna på denna festival skulle jag gissa vara personer i åldern 16-25 även om det finns vissa undantag. Festivalen har en regel att alla som är över 50 år kommer in gratis och det brukar vara en hel del personer som tar denna chans. En del kommer in bara för att mest muttra över hur alla festivalbesökare har svinat ner men en del kommer för att man tycker det är kul och vill lyssna på musiken och träffa festivalbesökarna. Till exempel är det tre tanter som är jag tror är över 80 år som varje år brukar komma med sina rullatorer och stå och dansa till musiken antingen ensamma eller med någon av alla de festivalbesökare som kommer för att prata med dem.

Denna festival känns lite som mitt andra hem för det är inget ställe där jag verkligen har känt mig så hemma som på denna festival. Alltid på festivaler är det härlig stämning men på denna är det verkligen något speciellt där alla är glada och trevliga mot varandra.

Och 2006 års festival kändes speciell på så många sätt framförallt för att festivalen hade enligt mig tagit ett steg i rätt riktning och gå tillbaka till sitt ursprung genom att boka en hög med trallpunksband. Och att Mimikry är ett av dem är inget som jag klagar på, även om det var med en liten konstig känsla nu att de nu hade blivit ett band bestående av fem personer. Den andra bidragande orsaken till att det kändes extra kul att åka på denna festival var att genom communityt helgon.nets trallpunksforum hade det arrangerats att de som brukade hänga där tillsammans skulle bilda ett trallpunkscamp där jag skulle bo.

Mimikrys spelning skulle inte börja förrän 18.45. Eftersom det inte var något annat som jag ville se före så blev det att jag hade mycket tid att fördriva innan deras konsert. Tillslut kunde jag inte hålla mig längre utan längtan efter själva festivalområdet blev alltför starkt. Så jag tog mig in dit och ställde mig och titta på allt som man ville köpa av Stephan och Swedishmersch. På grund av värmen och att det var väldigt lång tid till Mimikry skulle börja spela blev det att jag slog mig ner i skuggan som blev från stället där ljudteknikerna för den stora scenen höll till. Där satt jag så skönt att det inte alls blev att Mimikry var den första konserten på festivalen utan jag satt där och tittade på en hel konsert med ett band som hette Gadget som jag verkligen inte var ett band i min stil. Så när de gick av scenen och medlemmarna från Mimikry började ta fram sina saker började sakta men säkert ett stort leende sprida sig över mitt ansikte. Efter suttit där ett tag och tittat på dem började det att ställa sig en del folk framför scenen så jag gick också och ställde mig där för jag skulle få en bra plats.

Jag har besökt många konserter i mitt liv av alla möjliga sorters musik men det är inga konserter som kan mäta sig i att bygga upp en härlig stämning mellan människorna i publiken som på en trallpunkskonsert. Och denna dag var inget undantag från att Mimikry gick av scenen efter att ha soundcheckat utbröt det allsång med olika Mimikry-låtar, klappande eller skrikande efter Mimikry för att skapa en underbar stämning och gemenskap i publiken.

Tillslut börjar en låt om Spindelmannen strömma ur högtalarna från scenen och när den tar slut så kommer alla medlemmarna förutom Hjalle upp på scenen och sätter igång och spelar på inledningen till Bläck. När Hjalle sen stegar ut och skriker BULLER! i mikrofonen sätter jublet från publiken verkligen igång. Och jag känner hur lyckan sprider sig i kroppen även om det känns lite konstigt att det nu finns två gitarrister på scenen men efter ett tag har den känslan försvunnit och det känns som något helt normalt och allt är som det ska. Heavy sitter bakom trummorna, Åsberg springer runt på scenen och har sin allvarliga min, Mia och Apan rör sig en del på scenen när de spelar men är lite mer fasta i sina platser i och med att de även står för bakgrundssången och Hjalle han far fram och tillbaka på scenen och verkligen äger den.  Direkt efter att Bläck tagit slut så går de direkt över till låten som Hjalle skrev bara för att han lyssnar på Iron Maiden och Iron Maiden är världens bästa band. För alla balla hårdrocksband har en låt om sitt bandnamn och så har även de, dvs. låten Mimikry. Som anspelar på vad Mimikry betyder och i detta fall har det få ta sitt uttryck i ett par som försöker upplysa den andra om att den inte förstår att den har fått en att bli på ett visst sätt men att man nu väljer att visa sitt rätta jag. Efter det bränner de av 500 mil (som är en svensk version av The Proclaimers låt I´m gonna Be (500 Miles)), Apornas planet och Här är jag. Mimikrys i särklass mest hatade låt som extremt många brukar såga som inte bara deras sämsta låt utan som totalt värdelös, ofta på grund av att man inte förstår att den egentligen handlar om personer som väljer att vara med i dokusåpor.

Efter denna låt väljer de att spela sin nya singel Kom och dansa lite. Eftersom detta var en helt ny låt då och Mimikry var så moderna att den endast fanns tillgänglig via nätet var det inte många som hade fått tag i den och därmed heller inte kunde den gjorde att publiken fick en låt att vila lite. Istället för att skrika med i texter kunde man nu istället mer koncentrera sig på att fotografera eller bara klappa i takt. Eftersom de nu hade spelat en ny låt tyckte de att de fick spela lite gammalt men det som de valde att göra nu kändes väldigt konstigt för mig. Det som de valde att göra var att köra Ingenting alls, En kungens man (en cover av Björn Afzelius låt) och En flicka som är stark direkt efter varandra. Anledningen till att jag tyckte som detta kändes som en konstig taktik är att dessa tre låtar är de låtar som flest människor gillar med dem, även om man normalt inte lyssnar på Mimikry så är det dessa låtar som man känner till dem. För Ingenting alls och En kungens man är låtar som har hängt med väldigt länge. Och de var två av de låtarna som var med som Mimikrys bidrag på På Rymmen-skivan 1998. Speciellt roligt tyckte jag att under En kungens man började man känna igen Hjalle på riktigt. För trots att det är en låt som nog har varit med på alla deras spelningar sen i alla fall 98 var det under denna låt som han för första gången glömde bort texten ordentligt när han hoppade över den nästsista versen och istället hoppade direkt på den sista. Och En flicka som är stark är deras hit som gjorde att de nådde ut till fans även utanför punkvärlden. Anledningen till att jag tror att de valde att göra på detta sätt var att de visste att dessa låtar kommer publiken verkligen att kunna och det är dem som de kommer att vänta på så när den väl dök upp blev det ju allsång på hög nivå. Stora delar av publiken stod och skrek efter En flicka som är stark redan från början. Så man ville skapa en härlig stämning som en avslutning på konserten för efter dessa låtar gick de av scenen. För att snabbt sedan komma tillbaka och spela En missanpassad svensson. För att då komma tillbaka till om möjligt ännu sämre ljud än tidigare. Och återigen tappar Hjalle bort sig totalt i texten så han får hitta på en egen rolig text om att han är en idiot som glömmer texterna och lite saker om de andra i bandet till nästa gång som de kom fram till refrängen. När låten tar slut så tackar Hjalle, Mia, Åsberg och Apan för sig och går av scenen medan Heavy får vara lite i centrum så han får stanna kvar ett tag och köra ett trumsolo.

Vad som var kul med denna konsert var att den fick lite representera bandets historia. Inte bara att det var så att de nu var fem medlemmar utan med deras tröjor. Där Hjalle fick representera historian med en väldigt gammal t-shirt som borde ha gjorts 2000 i och med att deras debutplatta Automatiskt släpptes. Och där Apan fick representera det nyare genom att han hade en av deras senaste t-shirt på sig.

När jag gick från denna konsert så kände jag en extrem lycka blandat med en viss ilska mot Hjalle. Visst det var inte det bästa ljudet, Hjalle kanske inte var lika pratglad som alltid så man fick skratta åt honom och det var en del låtar som man saknade. Men det var ändå en Mimikrykonsert och de gör mig alltid lyckliga för det är inte så ofta som jag får besöka en sådan eftersom jag bor i Skåne och de kommer från Dalarna. Och Mimikry är ett bra liveband, det verkligen märks att de gillar att stå på scenen och har en stor vana vid det. Det är som Granberg (han som var skivdirektör för Birdnest Records och sångare i Charta 77) i dokumentären Lika bra som Iron Maiden att Mimikry inte började på 0 utan de började på minus 100 när de skulle nå ut i punkkretsar och därför fick satsa extra mycket på att göra konserter överallt över hela landet.

Detta kan jag hålla med om extremt mycket får den här konserten även mig att känna en väldig stolthet. För där på scenen står bandet som jag många gånger har fått försvara något extremt för ingen trodde att de var seriösa utan bara en plojgrej. Jag har varit på konserter där de har fått uppträda på ett bilsläp och allt var total kaos eller en gång då vi var fem stycken som trotsade regnet och stod framför scenen och hoppa, skutta, sjöng med i texter och applåderade. Detta känns så väldigt långt bort när man ser dem här på Sveriges största punkfestival med en sådan stor publik. Det gör mig lycklig även om det fortfarande finns många där ute som ser dem som oseriösa och en plojgrej men för mig kommer de alltid att vara nummer ett.

Nu ska jag nog ta mig bort till Konsum, kanske båda konsum till & med... För hade behövt gå till båda. Får se hur det blir.

Denna film handlar om familjen Cho som är en kampsportsdynasti. Pappan Mr Cho är numera blind men det hindrar honom inte från att fortsätta att plåga sina tre söner till att tränas i karate. Den yngsta sonen Vatchel utses till pappas hackkyckling för han anser att Vatchel är en oäktning och därför inte lika bra som de andra två. Vatchels sätt att bearbeta detta är att han äter flagor av målarfärg. Detta leder i sin tur till att han får någon sjukdom som leder till att han har en konstig doft. Så fort någon snygg tjej känner denna doft så vill hon slå ihjäl honom vilket leder till att han lever ett ensamt liv ute i öknen.

När Mr Cho ligger på sin dödsbädd försöker äldsta brodern att bli den utvalde som kommer att ärva alla pappas pengar. I ett försök att bli av med Vatchel lurar han i honom att han inte får lov att träffa pappa förrän han hade letat upp grannflickan från när de var små, som Vatchel hade varit så kär i, och fått henne att gift sig med honom. Vilket betyder ett mer eller mindre självmordsuppdrag för Vatchel.

Denna film var verkligen totalt värdelös, helt bortkastad tid. Eftersom det endast var snygga brudar som attackerade honom leder det till att det är ju extremt mycket brudar med silikontuttar i bikini eller extrema urringningar. Så om man gillar det kanske man ska se den.. Det var inget för mig i alla fall.

Jessica Spencer är cheerleadern som gillar att håna andra & spela på sitt utseende & charm för att få sin vilja igenom. En dag när hon är med sina vänner i en affär på köpcentrat hittar hon ett par örhängen som hon vill köpa. Men hon som har affären säger att de inte är till salu är det något som hon inte kan acceptera. Så när affärsinnehavaren vänder sig bort tag hon örhängena & lägger i en ask med billiga örhägen & slänger i det paret i där de örhängena som inte var till salu fanns. Eftersom affärsinnehavaren inte ser detta säljer hon örhängena till Jessica. Men när de stanar på en mack för att tanka råkar hon tappa ena örhänget som mannen som de tror jobbar på macken, som egentligen är en tjuv, hittar och tar med sig hem. När han kommer hem så prövar han det örhänget & eftersom Jessica fortfarande har det andra kvar i sitt öra så leder det till att de förvandas till varandra under natten. Vilket leder till att Jessica nu måste anpassa sig till att leva ett liv i en 30-årig mans kropp samtidigt som hon inte vill förlora sin pojkvän. Vilket leder till att de ska försöka komma på ett sätt att lösa allt så Jessica ska kunna få sin egen kropp tillbaka.

Detta är verkligen en grymt rolig film. Rob Schneider är verkligen helt underbar i att spela en 17-årig brud som är fast i en manskropp. Samtidigt som min favorit ändå nog måste vara den lilla biroll som Adam Sandler gör. Den är verkligen hur härlig som helst. Så detta är en film som alla borde se minst en gång i sitt liv.

Denna film handlar om det väldigt omaka paret Derrick Vann och Andy Fiddler vars vägar korsas av en slump. Vann är en tuff polis vars kollega mördas av vapensmugglare men misstankarna riktas mot Vann. Eftersom han förstår att de vapen som blev stulna & mördade hans kollega snart kommer att säljas vidare så börjar han en jakt på att få tag i de skyldiga. Han lyckas bestämma möte med dem för att få ett smakrprov av deras varor på ett café där han ska sitta på en viss plats & läsa en viss tidning. Men Vann får inte tag i denna tidning utan blir lite försenad & på den platsen där han skulle sitta sitter Fiddler, en tandläkartillbehörs försäljare som är i stan för att hålla ett tal. Eftersom han sitter på den platsen & läsandes den tidningen som är bestämt tror vapensmugglarna att han är den rätte så de ger smakprovet till honom. Vilket leder till att Vann måste ta honom med sig & få honom att fortsätta spela rollen som den som är intresserad av att köpa vapen. En roll som han inte känner sig alltför säker eller gillande av.

Detta är en film som emellanåt är riktigt skoj & lockar till en hel del gapskratt. Kanske just för att Derrick Vann & Andy Fiddler just är varandras motsatser. Så det är allt en film jag tycker man borde se.

Denna film handlar om en tjuv Kevin Caffery som av sin flickvän får en ring för att ge honom tur. Vid ett inbrott i ett av miljadären Max Fairbanks blir Kevin tagen på bar gärning. Och Fairbanks påstår inför poliserna att den ringen är hans så Kevin tvingas att ge den ifrån sig. Vilket då leder till en stor plan att få den tillbaka samtidigt som Fairbanks gör allt för att lyckas behålla den.

Detta är väl en ganska så småroligfilm även om den vid flera tillfällen känns väldigt uppenbar. För den handlar trots allt om att få tillbaka ringen så om Kevin skulle lyckats med det tidigt i filmen vad skulle den då handla om? Men den leder till en del småskratt emellanåt så den kan ju allt vara en trevligt tidsfördriv.

Att baka muffins det är lite av min grej. Såg Leila bakar när det var muffinsspecial & kom då på att så kan man ju göra & har sedan dess testat fram många olika sorter. Till exempel till farmors kalas förra året gjorde jag åtta olika sorter =) Igår när jag inte kunde sova började jag att fundera ut olika sorter som man kunde göra. Det blev 25 olika nämligen:

After Eight

Dumle Orginal

Dumle Lakris

Dumle Apelsinmango

Smarties

Marianne Original

Marianne Tofee

Marianne Apelsin

Romerska bågar

Jordgubbar

Polly

Kick

Banana skids

Refreshers (eller vad det nu är de heter)

Center

Plopp

Banan & choklad

Blåbär

Hallon

Ananas

Kinder

Mentos frukt

Fruktplopparna som finns i lösviktsgodis

Turkisk peppar

När jag bakar brukar jag göra dubbelsats till varje sort och då brukar det bli ca 2 muffinsplåtar. Så om man skulle gjort alla dessa på en gång hade det betytt så där ca 600 muffins. Vad tufft kanske ska satsa på det till farmors nästa kalas eller om jag ska ha en stor 25 årsfest haha

Som sagt det luktar verkligen inte gott i min lägenhet idag. Det har till & med varit så att de senaste kvällarna när jag suttit/legat/slappat i soffan tycker jag att kuddarna i den återigen luktar lik. Och i natt när jag inte kunde sova tyckte jag mig att sängen luktade. Hoppas inte att de är så. Men det var väldigt intressant igår när vovven var här. För när vi var på väg upp till min lägenhet så stannade hon utanför dörren där hans som dog bodde & luktade väldigt mycket där för hon tyckte nog det luktade väldigt konstigt. Sen flera gånger under kvällen så gick hon fram och luktade lika intensivt & noggrannt där jag på senare tid har tyckt att det kommer doft ifrån. Och nu de senaste dagarna har jag även tyckt att det kommer från där mina bokhyllor står och även där var det väldigt intressant tyckte Tessan. Hon måste undra vad det är för konstiga dofter som matte har i sin lägenhet...

Idag tvättar jag för fullt. Även om jag trodde att det skulle finnas mer tvätt här hemma än vad det egentligen fanns för har ju inte tvättat sen jag kom tillbaka till min lägenhet efter saneringen. Men har varit en del hemma hos föräldrarna & i stugan så en del av det som man har använt har ju hamnat bland smutstvätten hos föräldrarna. Men låter badrumsdörren stå öppen idag när jag tvättar i hopp om att den nytvättade doften ska sprida sig till övriga lägenheten. Man kan ju alltid hoppas för här luktar verkligen inte gott idag =(

Även detta är ett band som jag i stort sett aldrig lyssnar på hemma trots att de är riktigt bra men jag har sett dem live en hel del gånger. Även i denna konsert så var det ganska så dåligt ljud. Men eftersom jag inte känner till så många låtar med dem, precis som med bandet innan, störde jag mig inte lika mycket på det nu som när Mimikry eller DLK spelade. Men de är så coola på scenen. De har så grymt mycket attityd så man kan ju inte bara tycka illa om dem. Så deras konsert var riktigt bra. Men jag mest sprang runt & försökte lyckas med att ta några bra kort. Hade som sagt mammas kamera som jag inte är så van vid så det blev att testa sig fram med olika inställningar, vilket alltid är kul, men vet inte om jag lyckades så bra.

Det är ett sånt band som jag aldrig har lyssnat på men ändå har blivit av någon anledning att jag har sett live vid en del tillfällen. Denna gång blev det kanske bara tre-fyra låtar som jag såg. Men det var ju bra. Även om det även här var ganska så dåligt ljud trots att jag stod långt fram. Dessutom så började min fot ge upp nu som jag hade skadat några dagar innan ge upp nu så det gjorde väl också att jag inte riktigt kunde njuta av konserten.

Så när den var slut slog jag mig ner på en av metallplattorna till kravallstaketet dels för att kunna ta av mig min sko & vila foten & dels ringa föräldrarna & säga att jag inte pallar att stanna till Sabaton konseten så de kan komma & hämta mig tidigare. Först skulle jag bara se...

Det är ju verkligen ett band som man har lyssnat på hur mycket som helst i sina dagar och när de var på KB gjorde de ju verkligen en helt underbar konsert. Men det var lite problem med bråk då som gjorde det lite jobbigt så jag hade verkligen sett fram emot denna konsert med dem. Men jag var ju fortfarande lyrisk från förra konserten så gissar att de föstörde lite av magiken från denna konsert. Och typ precis när de kommit upp på scenen så känner jag hur någon knackar mig på axeln då är det Heavy som står där för att undra vad jag tyckte om deras spelning & så fick man stå & prata lite med honom. Men ganska så snabbt in i deras konsert kände jag hur yr jag var & kom på oj klockan är väldigt mycket nu & jag har inte ätit något idag det kanske är en bra idé. Så jag beger mig på jakt efter mat & eftersom jag innan fått svaret från en vakt vid ingången om att trots att jag hade armband fick man inte komma in igen om man gick ut vågade jag inte chansa utan begav mig på jakt inne på området. Det visade sig att det var lika "bra" utbud av vegetarisk mat som sist jag var där. Den gången var det pommes som gällde för en vegetarian denna gång fick man en tallrik med äcklig potatissallad, sallad & någon äcklig currysås. Men som sagt var hungrig som satan så det mesta gick ner. Sen tog jag en tur bort till där Mimikry hade haft sin försäljning för att upptäcka att de hade stängt. Satan. Men jag gick tillbaka till DLK konserten. Det var riktigt mycket folk där så det var väldigt trångt men lyckades att få mig en bra plats även om det var långt bort. Så jag fick inte riktigt den wow-känslan som jag fick på KB. Om det berodde på det dåliga ljudet, lyckokänslan från Mimikry, att det på KB var inomhus & därför en mer kompakt känsla eller att de nu inte bara spelade gamla låtar utan även nya som gjorde att man inte kände igen allt det vet jag inte. Men det var ju ingen dålig konsert, inte på något sätt alls. De röjde på som tusan på scenen och när någon av deras gamla godingar som t.ex Ishockeyfrisyr så blev ju publiken som galna.

Jag hade under konserten stått i närheten av Hjalle, Heavy & Apan så jag hade planerat att haffa någon av dem för att försöka få köpa tröjor trots att de hade packat ihop försäljningen. Men Hjalle & Heavy försvann innan jag upptäckte det så det blev Apan kvar så jag lyckades haffa honom när han stod i kö på väg in till backstageområdet. Det var egentligen ganska bra att det blev han för har bara hälsat på honom som hastigast när de spelade på Augustibuller 2006. Så jag förklarade vem jag var & att han kanske inte visste vem jag var pga det (för han var dessutom ganska onykter när vi träffades på bullret). Och så förklarade jag att jag hade planerat att köpa tröjor men de hade ju stängt så jag bara undrade om det fanns någon chans att fixa det ändå. Och han bara ju men det är ju klart vad vill du ha för tröja? Så sa hans flickvän en Mimikry-tröja så klart haha  Men så förklarade jag för honom att jag ville ha en röd korsordst-shirt & en hoodtröja i storlek L. Så han bara ja jag fixar men sen kom han på har du pengar då? Så först jag bara ja, men sen försökte jag smita undan & försöka betala i godis men det gick inte för sig =( Men bjöd iaf hans flickvän på godis. Sen sprang han bort & letade tröjor till mig. Tillslut kom han tillbaka men tydligen hade de ingen t-shirt i min storlek men fick mig en hoodtröja iaf. Och kände mig väldigt nöjd med att jag hade lyxats att fixa den, ibland är det verkligen bra att känna folket i sitt favoritband..

Sen bar det av till den stora scenen för att se slutet av...

Samtdigt som Florence Valentin nu började att ta ner sina saker från scenen började nu Mimikry att ta upp sina grejer. Varje gång jag är med om detta så blir jag som ett litet barn på julafton det är riktigt så att lyckan spritter genom hela kroppen. Även om jag känner ett viss sting av oro för var är Mia? Och inte blir det bättre av att Hjalle kommer upp med hennes bas i högsta hugg på scenen och börjar soundchecka den. Men då är det en kille bakom mig som reagerar på samma sak & skriker "var är Mia?" Då förklarar Hjalle att hon är på väg så vi behöver inte vara oroliga han lovar att han inte ska spela bas. Och mitt i soundchecket när de försöker köra ihop allt så ringer det i Hjalles mobil & han svarar fortfarande pratandes i mikrofonen "hej Mia!" Så då är Mia på i närheten så där en minut innan själva konserten ska börja.

När de sen allihopa kommer upp på scenen så känner man den där extrema lyckan återigen. För denna konsert känns lite extra speciell för dels var det tionde gången som jag såg dem och dels firade jag mitt 10 årsjubileum som fan lite försenat. Så av den anledningen var det ju lite extra kul. Och de verkade tycka det var kul att vara på plats i Skåne för de hade kommit fram till att de inte hade spelat här sedan 2002 som enligt Hjalle-matte var åtta år. Så av den anledningen döptes En missanpassad svensson om till En missanpassad skåning. Även om Hjalle inte kom ihåg att sjunga den nya texten som han hade döpt om låten till men det är väl i & för sig inget unikt.

Mitt i allt när Hjalle dök ut mot kravallstaketet och publiken som vanligt fick han en lysande idé han fick för sig att sätta sig på kravallstaketet med ryggen mot publiken för att titta på när bandet spelade. Jag vet inte om det var för att han visste vem jag var eller varför han valde den platsen som han gjorde för han valde nämligen platsen precis framför mig. Så han satt & lutade sig mot mig & så fort han försökte flytta sig & för att sätta sig bättre så körde han upp arslet i huvudet på mig. Så det kanske är något som man kan skryta med. Haha. Finns en bild på det på Mimikrys hemsida men där ser det inte ut som om han lutar sig så mycket mot en som han faktiskt gjorde, utan det ser mest ut som om jag leker tittut bakom honom. Haha En annan skoj grej var i precis i slutet så får Mia syn på mig från scenen så jag får mig ett "Hej Kiddie" från scenen =)

Men det var så klart en underbar konsert även om den kändes alldelens förkort. Kändes inte alls som om de spelade i en timme som de hade fått.Det var kul att de körde en ny låt och att de körde en cover på Strebers gamla låt Högervindar. Även om man nästan inte alls hörde något av sången då för under vissa delar av konserten var det extremt dåligt ljud =( Och jag saknade min kamera väldigt mycket. Hade ju mammas kamera som jag inte har använt så mycket så det var inte alltid den ville som jag ville =(

Precis brevid scenen där de spelade fanns det en ingång till backstageområdet så det var många som stod och hängde där för att få saker signerade av medlemmarna i bandet så jag ställde mig en bit ifrån & hoppades att jag skulle få syn på Mia så jag skulle kunna få prata lite med henne. Och får en snabb glimt av henne när hon står & tittar ut som om hon letar efter någon men hon försvann lika snabbt igen. Men ett tag senare får jag syn på henne & hon tittar åt mitt håll så jag vinkar till henne. Så då visar det sig att hon stod & kollade efter mig så hon & hennes dotter Sheena kom ut för att prata med mig. Så då kunde jag ge min present till Sheena. Hoppas hon kommer få mycket roligt med den i framtiden. Men det är alltid lika skoj att prata med Mia. Men sen skulle hon bege sig i jakt på något att äta och jag beger mig åter till scenen där jag precis sett Mimikry för att nu se...

Min första tanke när jag såg scenen var att det var en väldigt liten scen och undrade hur alla i Florence Valentin skulle få plats där. De fick plats alla även om det ledde till att en del fick en liten undanskymd plats.

Jag har inte lyssnat på detta bandet speciellt länge men min storebror har länge varit ett stort fan av deras musik och har väl försökt påverka mig att gilla dem utan någon vidare framgång eftersom jag aldrig tagit mig tid att lyssna på dem. Så när deras senaste platta Pokerkväll i Vårby Gård kom ut började han att tjata på mig om att jag skulle köpa den eftersom det fanns tydliga kopplingar till The Clash i musiken. Kanske lite för tydliga så att det fanns risk att den skulle dras tillbaka. Detta gjorde ju mig nyfiken och när jag fyllde år så önskade jag mig den skivan i present och självklart fick jag den av min bror och hans flickvän. Och från första stund gillade jag skivan och den har därför snurrat många varv i min skivspelare sedan dess. Så jag såg verkligen fram emot att få se dem på Tivolirock. Att de spelade precis före Mimikry och på samma scen som dem gjorde det ju bara ännu bättre för om jag såg till att få en bra plats på Florence Valentin var det bara att behålla den till när Mimikry spelade. 
Så detta var ett band som jag såg fram emot väldigt mycket att se för hade hört så mycket om hur de var att se live. Och de var riktigt bra. De var så glada & gjorde en riktigt bra konsert. Vad som kanske är lite negativt, förutom att det inte alltid var så bra ljud, var att scenen var så liten. För det ledde till att det fanns en hel del begränsningar i hur mycket de kunde röra sig. Men man kan ju inte säga annat än att de är glädjespridare på scenen =)

Jag hade sagt till föräldrarna att jag ville vara i Kristianstad vid fyra. Kändes som en lagom tid eftersom första bandet jag ville se, The Spitts skulle börja spela tjugo över. Då skulle man hinna bekanta sig lite med området innan de banden man ville se satte igång.

Efter att ha hamnat lite vilse på vägen kom jag nog ganska så exakt klockan fyra till Tivoliparken och började så smått att leta mig runt. Konstaterade ganska så snabbt att det inte var som när jag var där sist. Dessutom hittade jag bara två scener och jag förstod att det var den viktigaste scenen som jag inte kunde hitta.

I närheten av den scenen där The Spitts skulle spela så hade Mimikry försäljning av tuffa saker och Åsberg satt där som tuff försäljare. Så här i efterhand får jag dåligt samvete för att jag inte gick dit för att säga hej.

Tiden börjar närma sig 16.20 och jag börjar mer och mer få panik att jag inte kan hitta Kid Scenen.

Klockan blir 16.20 och The Spitts kommer upp på scenen i alldelens vita scenkläder. Tycker allt att det är lite lustigt med band som väljer att klä sig exakt likadant på scenen. Men det kanske handlar om att skapa en gemensam egenskap och sammanhörighet på scenen som skiljer sig från de i publiken. Kände också att jag blev lite besviken för tyckte inte att de var lika bra som när jag såg dem för massa år sen på KB. Kanske hade det inte med bandet att göra, utan mer troligt att det hade med mig att göra. För det spelar nog ingen roll vad det hade varit för band som skulle spelat jag hade ändå varit mest laddad inför Mimikry. Och att jag nu inte visste vilken scen de skulle spela på gjorde inte saken bättre.

När jag nu vände mig bort mot Mimikryförsäljningen såg jag att det var Hjalle som satt och sålde saker nu så bestämde mig för att gå bort och fråga honom vilken scen det var de skulle spela på. Och han var så snäll och förklarade för mig vilken scen det var. Så nu kunde jag ägna mig åt att helt och fullt njuta av The Spitts.

Som sagt jag såg dem för en hel del år sedan på KB och tyckte att de var grymma. Men av någon anledning har det aldrig blivit att jag har lyssnat på dem. Av den anledningen blir en sådan konsert lätt tråkig eftersom man inte känner igen någon av låtarna. Så tyckte jag inte fallet var här eftersom bandet röjde på bra på scenen så de var roliga att se på. Lite negativt var att det var lite lite folk, framförallt framför scenen. Men de som var där röjde på bra och skapade en glad stämning.

Efter konserten skyndade jag mig bort i den riktningen som Hjalle sa och mycket riktigt där låg en scen. På den scenen spelade just nu ett hårdrockband just nu, men det skulle snart ta slut. Så jag bestämde mig att ta plats mellan hårdrocksmänniskorna som pratade med personerna i bandet och de popnissarna som likt jag väntade på...

Läste slut Harry Potter-boken jag lånat innan idag ju =( Och inte har jag några fler heller. Eller har ju den sista men känns som om man inte borde läsa den riktigt ännu. Så nu är frågan vad ska man nu läsa?

Trodde/hoppades ett tag på att dofterna verkligen skulle ha försvunnit nu eller vara på väg att försvinna för att de senste dagarna har det dels varit väldigt mycket helöppet här & sen har det varit någon konstig doft som jag inte riktigt kunnat identifiera. Men nu när jag skulle gå bort till toan så kände jag återigen dofterna *suck* Vill inte. Pallar inte. Så nu är här återigen helöppet trots att min necka inte gillar det. Fan vill ju att detta ska försvinna nu...

Om några år?


Haha

sedan går mina tradera auktioner ut... Så lägg massa bud nu. När det säljande bud på alla så det är ju alltid trevligt =)

Jessica Alba
Sarah Michelle Gellar
50 Cent
Freaky Friday
Desperate Housewives
Cameron Diaz
Leonardo DiCaprio
Johnny Depp
Mischa Barton
Maria Bello
Tyra Banks
Tim Robbins

Imorgon spelar som sagt Flogging Molly på Malmöfestivalen. Det ska bli grymt. Och tror att det är ett band som pappa även gillar så har lurat ut dem imorgon. Men nu precis ringde mamma & undrade om jag kunde komma dit för att passa hunden för hon kan ju inte bli lämnad ensam igen. Så imorgon ska jag tillbringa massa timmar med världens vackraste & underbaraste tjej... Längtar redan...

        
Min underbara favorittjej. Två kort tagna med min systemkamera & två med min kompaktkamera

1. Take That

2. The Beatles

3. Jackson Five

4. Westlife

5. The Monkees

6. Boyzone

7. Bee Gees

8. Backstreet Boys

9. New Kids on the Block

10. The Osmonds

Så man kanske ska vara stolt över att man har varit ett extremt galet fan av världens största pojkband & att man fick se dem för nästan ett år sen. Även om upplevelsen att se tre av dem utanför hotellet smäller väldigt mycket högre än konserten, det är utanför hotellet man kommer ihåg haha

Hartbreak Films
14622 Ventura Blvd.
Suite 102
Box 435
Sherman Oaks, CA 91403
USA

Det är så sjukt jäkla kallt i min lägenhet idag det är så man fryser ihjäl. Har ju varit öppet stort nu i nästan ett dygn men det har ju även sina nackdelar... Åhh jag vill ha en luktfri lägenhet nu där man kan få ha stängda fönster & inte känner för att leta fram vinterjackan för att man inte ska frysa *suck*

På expressens hemsida kan man läsa detta som handlar om Britneys Spears pappa. För han har uttalat sig om att nu när han är hennes förmyndare så utnyttjar hon det och ibland ringer honom 50 gånger om dagen och som alla döttrar är hon manipulativ och slug.
Så då måste det betyda att jag också är det & Jamie Spears andra dotter också för den delen.
Själv tycker jag han är konstigt. Det var inte så länge sen som han krävde massa i lön för att vara hennes förmyndare. Det känns bara som om man vill åt så mycket pengar som möjligt & inte alltför mycket om att hon ska börja må bra...

Eller så kommer jag troligtvis uppfattas som det väldigt snart för skickade precis ett väldigt långt & tokigt mail till Thomas Järvheden för att tacka honom för hur hans musik & standup har skänkt mig en viss glädje den senaste tiden när allt annat runt mig rasat... Haha, han kommer tro att jag är värsta galningen och psykfallet...

En av de jobbigaste sakerna som en ny termin innebär är denna jäkla bokjakten. Måste säga att denna termin känns extra jobbigt dels ska vi bara ha två 15 poängs kurser. Och dels så ska vi ha miljarder med böcker & man har ingen aning om hur mycket det är av varje man ska ha eller i vilken ordning man ska ha dem. Känns som det hade varit lättare då för då hade man ju vetat vilka man skulle satsa på att låna på biblioteket nu från början. Men en del böcker har jag ju fått tag i så det är ju alltid skönt =)

"Scrubs"
Touchstone Television
500 South Buena Vista Street
Burbank, CA 91521
USA

Musikern Issac Hayes, han som gjorde rösten till Chef i South Park, har gått bort idag. Han hittades i sitt hem av sin fru & blev förd till sjukhus men hans liv gick inte att rädda.
Han blev 65 år gammal.
RIP

Heter du Anna? Då kan du vara med i den tuffa gruppen The Annas - sämst i test! Det var en kul slogan som min kompis, A2, kom på efter x antal öl & spritdrickande på Hultsfred 2003 när hon såg pågen jag hängde med tröja som sa Bäst i test (som väl var lite att ta i). Och självklart är det inte så att vi verkligen är sämst i test utan det är att vi är så extremt bäst att det är så självklart att vi är det så därför kan vi påstå motsatsen utan att det är någon som verkligen tror på det.
Så kom igen bli en av oss.
A1 det är jag och A2 är min kompis de följande A:ena kan vara just din... Vilken siffra i denna tuffa grupp får du?