Känner mig gammal...
Det måste vara extremt många som tar studenten idag i Malmö för det känns som om det hela tiden kommer nya ekipage tutande & vrålandes över lyckan att tagit studenten. Men varje år när det händer får det mig att känna mig så gammal. På fredag är det 6 år sedan man själv tog studenten. OMG det är ju inte klokt. Då den dagen var man så lycklig. Äntligen skulle man slippa från det skitstället till skola. Nu skulle jag ta ett år då jag jobbade sen skulle jag ta tag i studierna och fortsätta plugga... Trodde jag... Vad blev det istället?
Jo, det där året blev istället två år jobbandes som vikarie inom barnomsorgen. Sen bar det av till folkhögskola för att läsa en utbildning som heter Att Förändra Världen. Som sagt ett år flum. Men kul & faktiskt givande flum. Efter det blev det att jag äntligen tog tag i att plugga upp en del av mina gamla gymnasiebetyg. Efter det året blev det att jag tog steget in i högskolevärlden där jag började min resa mot att bli samhälls- och historiegymnasielärare genom att läsa statsvetenskap samtidigt som jag läste en kvällskurs på komvux i matte b eftersom jag hade misslyckats med den p.g.a. jag blev psykiskt knäckt av en lärare & trodde jag skulle fixa matten därför inte la så mycket krut på den. Men på nationella provet låg min hjärna fortfarande hemma & sov så det gick ju åt helvete. Och visst fick jag den läraren som hade fått mig att må så dåligt. Men vi hade nog kommit över det där... Men ibland återuppstod det ju. Sen efter det läste jag den valfria terminen och läste IMER, Internationell Migrationer och Etiska Relationer. Väldigt intressant men återigen extremt flummigt. Hade kunnat tänka mig och fortsätta på det men det leder ju inte till ett dugg. Så efter sommaren blev det att jag började läsa historia och en kvällskurs som heter Rockmusik, ungdom och samhälle. Även det extremt flummigt inte så mycket läsande utan man träffades några timmar en gång i veckan för att diskutera musik. Det är ju alltid trevligt. Och denna termin läser jag b-kursen i historia. Och har egentligen ingen som helst aning om vad jag vill bli när jag blir "stor". Lärargrejen känns inte längre som något som jag riktigt vill. Men vad är det som jag vill?
Den planen som jag trodde mig ha, även om det ändrades ungefär miljarder gånger, känns nu så avlägsen. Inte har jag kommit ett endaste steg närmare trots att det gått sex år sedan studenten. Det får en att känna sig riktigt gammal. Och deppig =( Så nu går jag & gör den där kladdkakan det känns som jag behöver den nu...
Jo, det där året blev istället två år jobbandes som vikarie inom barnomsorgen. Sen bar det av till folkhögskola för att läsa en utbildning som heter Att Förändra Världen. Som sagt ett år flum. Men kul & faktiskt givande flum. Efter det blev det att jag äntligen tog tag i att plugga upp en del av mina gamla gymnasiebetyg. Efter det året blev det att jag tog steget in i högskolevärlden där jag började min resa mot att bli samhälls- och historiegymnasielärare genom att läsa statsvetenskap samtidigt som jag läste en kvällskurs på komvux i matte b eftersom jag hade misslyckats med den p.g.a. jag blev psykiskt knäckt av en lärare & trodde jag skulle fixa matten därför inte la så mycket krut på den. Men på nationella provet låg min hjärna fortfarande hemma & sov så det gick ju åt helvete. Och visst fick jag den läraren som hade fått mig att må så dåligt. Men vi hade nog kommit över det där... Men ibland återuppstod det ju. Sen efter det läste jag den valfria terminen och läste IMER, Internationell Migrationer och Etiska Relationer. Väldigt intressant men återigen extremt flummigt. Hade kunnat tänka mig och fortsätta på det men det leder ju inte till ett dugg. Så efter sommaren blev det att jag började läsa historia och en kvällskurs som heter Rockmusik, ungdom och samhälle. Även det extremt flummigt inte så mycket läsande utan man träffades några timmar en gång i veckan för att diskutera musik. Det är ju alltid trevligt. Och denna termin läser jag b-kursen i historia. Och har egentligen ingen som helst aning om vad jag vill bli när jag blir "stor". Lärargrejen känns inte längre som något som jag riktigt vill. Men vad är det som jag vill?
Den planen som jag trodde mig ha, även om det ändrades ungefär miljarder gånger, känns nu så avlägsen. Inte har jag kommit ett endaste steg närmare trots att det gått sex år sedan studenten. Det får en att känna sig riktigt gammal. Och deppig =( Så nu går jag & gör den där kladdkakan det känns som jag behöver den nu...
Kommentarer
Trackback
