En autografsamlares värld

Anna Söderstedt sitter i den grönvita soffan på cafét Heavens World och smuttar på sitt kaffe under intervjun medan folk hektiskt vandrar från butik till butik.

Malmö/Höllviken

Anna Söderstedt, 25 år, har det senaste halvåret jobbat som ridlärare på Lillhagens Ridskola i Höllviken. Där har hon hand om fyra grupper med barn från 5 till 10 år. Grupperna domineras av flickor men det finns två pojkar med.

Anna Söderstedt berättar om den otroliga utvecklingen som barn genomgår när de får möjligheten att umgås med hästar

Drömmen om en egen häst

För alla med ett hästintresse har nog drömmen om att en dag ha en egen häst alltid funnits. Denna dröm tror Anna Söderstedt är en stor faktor som sporrar barnen till att vilja veta så mycket som möjligt om hästar. Därför får barnen lära sig många fler saker på ridskolan än att "bara" rida. För nybörjarna innebär detta att lära sig säkerhet kring hästar, ta hand om, tränsa, sadla, visitera och rykta dem. De lite mer erfarna får även lära sig om foder och mer avancerad teori.

- Barnen får förstå att hästen ska tas om hand och är ingen leksak, säger Anna Söderstedt.

Föräldrarnas tid styr

- För de yngsta barnen krävs det att föräldrarna är med för säkerhetens skull för det är omöjligt för personalen att övervaka alla barnen som rör sig i stallet, säger Anna Söderstedt.

      Därför beror det mycket på föräldrarna hur mycket tid barnen kan spendera i ridskolan och umgås med hästarna. Det är först när de är nio år som de får vara där själva och de även kan få ett större ansvar genom en egen sköthäst, något som är en stor händelse för många hästintresserade.

Det stora ansvaret

Anna Söderstedt återkommer ofta till det stora ansvar som det innebär att ha eller hålla på med hästar, något som hon även säger märks på barnen och hur de utvecklas från första dagen i ridskolan till ett halvår senare. De utvecklar en tydlig ansvarskänsla och växer som personer. De blyga och tillbakadragna blir säkrare och vågar ta plats liksom de mer högljudda och stimmiga tonar ner och blir lugnare, tryggare.

- Jag upplever en stor skillnad på de föräldrar som har erfarenhet av djur som barn och de som inte har det, genom att de med djurerfarenheter har en mycket större ansvarskänsla och är självständigare än den andra kategorin.

Hur underbart är det inte att bli älskad av ett djur? Pontus Månsson, 11 år, tycker helt klart att det är roligt när han är tillsammans med stallets gosigaste ponny Amazing Dapple Grey.

Empati och kärlek

Samtidigt är det inte bara ansvar som barnen får lära sig utan även medkänsla och empati. Detta eftersom hästarna ger sin odelade uppmärksamhet och uppskattning samt alltid finns där för barnet oavsett hur han/hon är eller mår. De får uppleva en villkorslös kärlek som de bär med sig i mötet med andra människor och har nytta av i framtiden.

Av:

Anna Jönsson

Mathilda Månsson

Övriga artiklar i Bus-posten finns att läsa här