En autografsamlares värld

I rasbeskrivningen om en papillon står det att en del kan ha ganska så utpräglad jaktinstinkt. Vilket Lingon verkligen har. För någon kväll sedan hemma i föräldrarnas trädgård lyckades hon bita av en vinge på en nattfjäril som hon lekte och jaga i gräset. Men roligast är ändå när man är i stugan. Det är det verkliga paradiset när det kommer till att jaga djur. När man är ute och går rundor kan hon helt plötsligt börja hoppa jämfota på alla fyra och sen dyka in i buskarna för att jaga något djur. Ibland springer man bara i full fart och kör in huvudet i det höga gräset. Vid vissa tillfällen kan man se en groda ta ett stort skutt därifrån eller en ödla som springer iväg. Så länge det är sådana djur hon försöker jaga och att hon inte tar dem känns det inte så farligt utan man skrattar mest bara åt henne. Det man är rädd för är att hon en dag ska hitta en orm som biter tillbaka. Känns inte så bra.
Något som är mindre farligt och det också finns gott om i stugan är ekorrar. De är verkligen kaxiga. De kan springa över gräsmattan bara för att reta Tessan och Lingon. En dag när vi satt och åt lunch ute och hade båda hundarna uppe i trädgårdssoffan var det en ekorre som sprang runt oss och den kom närmare och närmare hela tiden när den märkte att hundarna inte upptäckte den eftersom det blåste åt andra hållet. Ibland blir de ju upptäckta och då springer de snabbt upp i ett träd. Vilket hände denna dag


En ekorre som blivit uppjagad i trädet av Lingon. Inte den bästa bilden. Hade fel objektiv så kom inte så nära men var tvungen att springa bort dit snabbt för att få det på bild. Sen var det motljus också som heller inte underlättade det


Om jag ställer mig på bakbenen blir jag tillräckligt stor då så jag kan nå upp till min nya kompis?


Kanske om jag lutar mig på trädet då...