En autografsamlares värld

Har försökt mig på att skriva detta inlägg några gånger men det har aldrig gått så bra. Har börjat och skrivit en bit för att sedan suddat ut det för att börja om. Nu ska jag väl försöka med ett nytt försök och med lite tur kanske inte vara alltför hatisk. Men kan inte lova något är ju så arg. Är så att jag var på Stoppa Matchen-demon idag. När jag kom dit var där inte så mycket folk så det kändes lite misspepp men med tiden fylldes det på och blev mer och mer. Och det kändes mer pepp. Har lyckats komma från min politiska aktivitet och istället blivit en högtidsaktivist typ. Men idag kändes det som om jag var tvungen att gå. Och det var bra stämning och det skreks mycket. Ju närmare vi kom Balitiska Hallen började de autonoma och springa fram och tillbaka eller gömma sig i andra block i demon. Något var på gång fattade man det. Oron började sprida sig i ledet. Smällare och rakter smällde av i ledet. Tillslut kom vi fram till vårt slutmål och helt plötsligt springer det autonoma blocket mot polisbilarna och går loss. Alla människor blir så förbannade och börja skrika på dem att sluta för det hjälper inget. Men de fortsätter så klart. Kan de inte fatta att de inte uppnår något med det där? Mer än att hamna på alla nyheter och i alla tidningar som representanter för alla som gick i demonstrationen. Det gör mig arg. Gör mig arg att vi som inte ställde till ett skit blir tystade och förbisedda. Får försöka förtränga slutet och komma ihåg de goda minnena.