Resan hem...
I fredags när jag satt på bussen på väg hem till föräldrarna på samma väg som man åkt massor med gånger föddes det många tankar och känslor. För det är mycket som kommer tillbaka till en. Där är skolan som man gick under hela grundskolan. Där det kändes som man nästan aldrig fick vara sig själv utan var antingen Henkes lillasyster eller Bengans dotter. Kanske inte något alltför illa men kändes lite konstigt i mellanstadiet när jag hade samma klassförståndare som min bror hade och under mitt utvecklingssamtal pratade mer om min bror än om mig själv. För att sedan under högstadiet bli mer som Bengans dotter. Men som de är nog egentligen inget som jag brydde om. För att sedan fortsätta resan till att komma till byn där man har växt upp. En liten by med några 100 invånare där alla känner alla. Även om byn har växt extremt mycket med nya hus överallt så kan man inte gå långt utan att träffa på någon gammal klasskompis föräldrar eller något i den stilen. Samidigt så känns det tryggt på något sätt även om jag är glad att ha kommit därifrån.
