Frånvarande
Känns som om jag har varit lite frånvarande från bloggen på sista tiden. Det beror på att jag har fått lägga extra mycket tid på min lilla vovve den senaste tiden. Sedan jag fick henne för snart fem månader sen har allt gått väldigt mycket framåt. Hon har utvecklats något otroligt och har en helt annan blick och är en helt annan hund än den som följde med mig hem den där kvällen i slutet av april. Visst att hon var påverkad av allt som hade hänt henne kanske inte var så konstigt. Men det fanns så mycket som var farligt där hon nu bodde. Tiden gick och hon blev modigare och tillslut var nästan inget alls farligt. Förutom barn det är riktigt läskigt tycker Lingon. Och för ca 1,5 vecka sedan råkade vi ut för en liten unge som tyckte det var väldigt kul att skrämma henne. Allt gick så snabbt så jag hann inte reagera innan Lingon var livrädd. Och jag var livrädd att hon skulle bita ungen för hon var så pressad och rädd. Tillslut fick jag tag i Lingon och lyckades lugna ner henne och ungen kom fram till oss så hon fick klappa henne och jag kände hur hon slappnade av i min famn. För jag vill att hon ska lära sig vara i närheten av barn och bli av med även den rädslan. Så det kändes ändå som det blev en positiv upplevelse ett tag. För det slutade i kaos. Ungen hade redan innan bevisat att hon inte lyssnade på sin mamma när hon bara sprang för att jaga Lingon. Så när mamman började att säga till henne att de skulle gå så ville hon inte. Vilket slutade med att hon tog ungen i armen och drog bort henne. Vilket gjorde att ungen började skrika något extremt. Som då resulterade i att jag återigen hade en rädd och skakande hund som hade skrämt ungefär 150 steg bakåt i utvecklingen. Kändes ofantligt deppigt att ha en hund som återigen var rädd för allt. På nästa runda efteråt igen var hon till och med rädd för sitt eget koppel. Därför har vi fått lägga mycket tid tillsammans på att arbeta bort denna rädslan. Vi åkte hem till föräldrarna så hon fick vara lite på landet. Det var en riktigt rolig upplevelse att se henne där. För det var första gången som hon verkligen lekte med Tessan. Det är så underbart att se de sötnosarna tillsammans. Så med hjälp av Tessan och en massa arbete tillsammans så har hon återigen gått från att vara den där rädda hunden. Det känns väldigt skönt =)
Lilltjejen sover tryggt i soffan hemma hos föräldrarna
