En autografsamlares värld

För en massa år sedan, 16 för att vara exakt, så var jag en hästtjej. Jag levde i stallet och gjorde inget annat än tänkte hästar. Redan då var Rolf-Göran Bengtsson min stora favorit. Så har det fortsatt trots att jag själv var tvungen att sluta med ridningen. Under de senaste åren har det känts så skönt att han börjar få alla de framgångar som han verkligen förtjänar och det gör så mycket för ridsporten. I år var vi nog många som kände att nu är det tid i år ska han vinna Jerringpriset. Även om jag hoppades så extremt mycket kändes det som om det var en liten chans eftersom han inte tillhör någon av de sporterna som är jätteuppmärksammade även om det är en stor sport med många utövare i landet. Därför blev jag chockad och extremt mycket glädje varje gång de presenterade någon som inte var han. När man insåg att han som sämst skulle komma trea blev jag helt chockad. När det sen visade att han var en av de två sista kandidaterna kändes det overkligt samtidgt som en känsla av nu jävlar drabbade en. Så jag tänkte ringa och rösta igen och vad möts jag av då? Det var upptaget! Försökte flera gånger men funka inte. Tillslut kom jag fram =)

Sen var det tid att dela ut priset jag höll tummarna så jag fick kramp i dem. Och när de sa att han vann så jubla jag som en idiot. Fan det hade gått vägen han vann. Känns väldigt overkligt, men jag är så glad för honom det är han så förtjänt av. Men är nog lite chockad fortfarande för det känns lite overkligt när man går in på expressens, aftonbladets, sydsvenskans och dns (kunde säkert fortsätta massa till men orka inte) hemsida och möts av hans bild. Fan det är grymt...

Grattis Rolf-Göran Bengtsson!