En autografsamlares värld

Detta var bandet som både jag och Emma hade åkt dit för. Emma var den som gjorde mig uppmärksammad om detta band och jag var så jäkla glad att jag äntligen skulle få se dem. Självklart ville jag och Emma stå längst fram så vi hade planerat att ta plats redan när The Sounds sluta spela. Tyvärr var det fler som hade samma tanke men Emma lyckades tränga sig in längst fram och jag fick stå nästlängst fram, Linda gick bort för att lyssna lite på Takida innan hon kom tillbaka och hämtade våra väskor som hon var så snäll och passa när vi trängdes. Eller trängas var inte rätt ord för var väldigt luftigt där, den gången det blev lite trångt var när Jared Leto sprang ut åt vårt håll. Hela konserten var helt underbar, även om Jared var väldigt dissande mot vår sida, Både när det kom till att stå på vår sida av scenen och hitta folk att dra upp på scenen under sista låten. Men det var en grym konsert och jag är riktigt glad att jag har fått se dem live, även om man som vanligt undrade om man var på samma konsert som journalister som skrev om det.

För det var grymt, jävla energi och ös. Lite extra kul var att Jared tyckte alla svenska regler för konserter var så mesiga. Sluta spela ville han inte heller så de drog över ca 20 minuter på sin speltid så de fick komma upp och mer eller mindre dra gitarren ur hans händer haha

När det var slut gick vi lyckliga därifrån för att försöka hitta något att äta...

Första bandet som vi verkligen kände till och ville se. Men alla tre blev nog ganska besvikna på dem. Kändes som om det var något som fattades denna dag. Vet inte riktigt vad eller så berodde det på att de körde ganska många lugna låtar denna dag så det inte riktigt blev den där riktigt rockiga känslan som brukar infinna sig på deras spelningar.

Nästa band som vi såg var Pendulum. Ett band som vi verkligen inte hade hört talas om och det var verkligen inget för oss. Kändes som de verkligen försökte att ha något för alla för kändes som en jäkla mix av alla möjliga musikstilar. Så vi gav upp och gick därifrån...

Vi fastnade utanför bajamajorna medan det var ett band som spelade på andra scenen. Vi pratade om att det inte var så många band som man kände till på denna festival. Men vi insåg att det var lite knäppt att stå där utan då kunde vi lika bra gå och lyssna på bandet som spela. Och det var faktiskt ett band som man hade hört talas om för det var Dead By April. Inte riktigt min stil men man kan ju inte säga annat än att de är speciella i sin stil.

Några dagar senare satt jag och Linda återigen på festivalbussen mot Göteborg, denna gång för att gå på Pier Pressure. Det kändes inte så positivt för när vi börja närma oss Göteborg vräkte regnet ner. Väl framme regnade det en del så vi klämde i oss våra baguetter som vi gjort och tog oss in på området. För att försöka komma undan regnet gick vi in i tältet. Där spelade Ape Rape Escape. Var en kille i bandet som skutta runt på scenen i apmask, det tyckte jag var lite kul men musiken var väl inte riktigt min stil.

Hade tidigare skickat ett sms till Emma, ytterligare ett Mimikry-fan, om att vi var i tältet. Tydligen var hon också där så vi leta upp henne och såg resten av konserten tillsammans. När den var slut så hade det slutat regna så vi vandra ut på området igen.

Istället var det The Hives som fick avsluta festivalen. Redan när de blev bokade så var det många som protestera mot det och när sen de fick avsluta festivalen var det många som sa sig att de skulle bojkotta dem och det märktes verkligen för det blev galet tomt när de stod på scenen, tycker det kan vara lite barnsligt. Tycker mer det är väldigt komiskt med hans mellansnack och rockposer.

Efter konserten vandrade vi bort till parkeringen och åkte tillbaka med bussen för att åka mot Skara...